Hemma, har lyckats dra på mig ett litet läkarbesök i em, nåväl, lite medicin får man hoppas på, och jag har friskanmält mig redan i morgon. Jobba får jag göra, vare sig jag är frisk eller inte, finns inget som helst utrymme för något annat. Det är inte bra för mig att vara hemma känslomässigt heller. Det blir bara en massa grubbel. Snurrar i huvudet - letar en väg vidare, ut, och till något bättre. Ibland tror jag att det kan gå att leva så här tills barnen är stora. Men allt som oftas inser jag det omöjliga.
Jag har lovat att inte jämföra med andra, för sådan får en bara nedstämd. Men får man jämföra med sig själv då, vad man sjäv försatt sig i för situation?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar