Precis när jag går det en smula lite rak i ryggen och tänker att vafan, fixar det här, hoppar han upp på den vänstra axeln, den där lille jäveln som jag i bästa fall lyckas skaka av mig och som irrar ömsom runt mina fötter och de riktigt bra dagarna ett par steg bakom. Det behövs bara en liten släng med vänster öga ner mot ögonvrån, så är den lille jäveln igång och det forsar ur honom.
Ibland springer jag, rusar fram och vinner ytterligare några steg, men redan efter ett par stopp är han ikapp. Jag kan nog stå ut med att ha honom runt fötterna, och snubbla lite grann, snubbla, falla, resa sig igen, något jag hunnit lära mig, men jag vill inte ha honom på vänster axel.
Det märkliga med min lille jävel är att han måste ha väldigt god kontakt med andras små jävlar, för ständigt påminner han mig om andras nya lyckade vägar och när andra genomför sådant som en gång varit mina drömmar. All den informationen som jag försöker hålla mig ifrån.
Men så kommer de dagar jag nästan skriker bort den lille jäveln, ”tror du att jag har tid med dig, jag jobbar, jag har tre ungar, ett hus att sköta, in och utsida på och när inte utsidan förfaller, gör insidan det, det ska stå nyttig och hälsosam mat, snyggt presenterat vid regelbundna tider, kläderna ska vara rena, barnen ska vara rena, läxorna lästa, och är det sommarlov, ska alla känna sig väldigt semestrade och nöjda, och alla skjutsade åt allehanda vädersträck, katterna ska ha det rent och oljan måste kollas på bilen och när jag sedan har fem minuter över, tänker jag ringa kärleksrelationen för att förhoppningsvis få höra några sockrade ord, så kom inte här och tala om för mig att jag inte räcker till”. Då backar han undan, jag vinner några steg, men både han och jag vet att försprånget bara räcker några få dagar, så fort tröttheten kommer, så är den lille jäveln snart ikapp. Det är de dagar han bara försiktigt behöver viska, ”vad var det jag sa?” så bränner tårarna innanför ögonlocken. De är av de dagarna jag har lärt mig, vilka av vännerna som orkar ge mig en kram, ett leende och lite till ork!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar