onsdag 26 januari 2011

Om konsten att sköta sina postärenden i stan

Hade två ärenden angående post som skulle lösas ut personligen. Det nya körkortet och ett rek.brev innehållande ägarbevis på bilen som står och väntar på att skrotas. För att den ska skrotas krävs nämligen massor med papper. Därutöver ligger några till brev som ska till myndigheter och försäkringsbolag som ska ha frimärken. Samlar i hop högen och ser att körkortet ligger på postens företagscentrum, och rek.brevet ligger på den kombinerade inredningsbutik och café på torget i centrum. Eftersom jag inte kan legitimera mig tillräckligt för att få ut rek.brevet, måste jag först ta mig till företagscentrum. Använder den lånade bilen, för det ligger inte centrum, och knappt ens nära några företag, mig veterligen. Får ut körkortet efter en lång stund då tanten före mig har svårt att fatta att B-post kostar femtio öre mindre och att då tar det tre dagar längre tid att få detta leverat. Hon vägrar sätta ett B på kuvertet, för om hon inte gör det så sorteras det inte som B-post, är hennes argument. Om hon lägger på femtio öre, kommer brevet vara framme dagen efter, säger företagspostmannen. Härom tvivlar jag, eftersom jag har haft viktig post - till skattemyndigheten som inte kommit fram alls, och också fått mig tillsänt post som inte heller kommit alls, den senaste tiden. Men jag är tyst! Varpå mannen på företagscentrum försöker vara pedagogisk och förklara att det är maskiner som sorterar post, det slutar med att tanten tar sitt brev, frankterat med för litet porto och går.
Företagscentrum anser att jag är jag och jag får mitt nya körkort. Nu kan jag åka till den andra posten, och hämta mitt rek.brev. Inga problem, betalar, och vill då köpa frimärken till resten av breven. "Vi har inga frimärken kvar" blir svaret. Så med en djup suck, får jag sätta mig i bilen, och fundera på vilka fler ställen det finns postkontor. Tempo, känns som närmaste stället och far dit, och köper frimärken. Går ut, och letar efter en brevlåda - är fortfarande gammaldags nog att tro, att där man hämtar post, köper frimärken, borde det finnas en brevlåda. Det gör det inte, och nu har det gått ganska lång tid, och jag ska iväg på ett möte. Alla breven, nu med frimärken på stoppas i handväskan. Efter innebandyträningen ligger de fortfarande i handväskan - de har alltså inte blivit postade med dagens postgång, och jag söker upp en brevlåda, som ju finns där jag började, vid postens företagscenter.
Troligen har jag blivit rejält bortskämd med lantbrevbäring under flera år, där man köper frimärken, man får brev, postar brev och paket på ett enkelt och smidigt sätt, genom att kommunicera med pengar och lappar i brevlådan. Usch så gammeldags jag tänker!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar