Mitt i allt i livet kan det vara en evig balansgång, som en ballerina på en ganska slak lina. Det går inte att titta nedåt, för då förlorar man balansen. Bakåt - du faller definitivt, blicken måste vara fäst mot horisonten. Det går inte tappa fokus, inte ens de slöa och irriterande augustigetingarna får inte störa. Men de är överallt, surrar och stör och ibland så argsinta att gadden borrar in i huden.
Den där lilla skaran som finns där som uppmuntrar och peppar, är helt nödvändig. De står nedför med nätet redo att fånga upp när det blir ett fall från en högre höjd, men de tvingar också till nya försök, upp igen, och ut på linan.
Blev stungen, fångad i nätet, letar efter horisonten - balanserar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar