Kärlek gånger flera

Det råder ingen tvekan om att stressen inför snöovädret blev många procent mindre idag än tidigare. Att känna glädje över alla lysande fönster räcker åtminstånde just nu som en god ersättning för månen och stjärnorna. Innanför varje fönster finns en människa, en människas hem, deras trygghet och allt, deras familj, eller deras ensamhet. Men deras! Det privata! En tankte som inte kunnat släppa taget om mig sedan tonårens taffliga försök till analys av livet, bättre än så blev det inte. Fascineras än av alla fönster mörka kvällar.
Det gick dåligt för mitt ex idag i snöovädret, och direkt när jag fick veta ringde jag. Även om jag är trött på den ständiga energitjuven som finns i en dåligt genomförd skilsmässa, går tiden, och vi med dem, vidare. Det är väl inte konstigt att jag blir orolig och ringer och vill veta hur det gått med honom när jag får veta att bilen är kvaddad i snöoväder. Ändå gick jag känslan av att ha gjort fel.

Det spelar liksom ingen riktig roll när det gäller, att bry sig, det finns i hjärtat. Står ut med att jag bryr mig om människor, och kräver inget tillbaka. Men problemet är när energi slukas och försvinner i ett stort svart hål. Problem är när jag möter tomma ögon, stängda av sorg och tar åt mig av detta. Därför ska energitjuvarna ut ur livet. Jag ska ställa piasavakvasten innanför min ytterdörr, och ska jaga dem ner för trapporna. För kom till mig med kärlek, omsorg eller åtminstånde öppet hjärta, då möter du mig, annars möter jag dig i dörren med kvasten.

Tillbringade kvällen med kärleken - en stund, vi (okej, ska väl inte överdriva - han) bytte däcken på sin bil, och jag fick åtminstånde glädjen att hjälpa till med forsla dit dem. En stillsam kopp te i soffan, och sedan hem till mina tre kattgossar. Det är kärlek det, däckbyte, te, mys en stund, och när man nästan somnar i soffan, ge sig ut i snöovädret för att komma hem till tre kärlekskranka gossar.

De säger att bakom en prydlig fasad råder det ett kaos. Mitt hem, men mina mått sett otroligt prydligt sedan en liten tid tillbaka. Bohemiskt prydligt i allafall. Här finns numera växter och blombuketter minsann, lite här och där. De överlever dessutom, plötsligt har den stora växtänglamakerskan försvunnit, och jag springer runt och pysslar med blommor och blad, och inte ens vattnet i vaserna luktar illa. När växterna färdigpysslade, så är det dags för ljusen. Har kommit på den strålande mysighetfaktorn att på kvällen innan jag lägger mig tända doftljus i sovrummet och så svag dimbelysning i taket, när det är gjort så bara längtar jag efter att gå och lägga mig. Därför måste jag ägna några tankar åt kaoset. Kaos är ett ord som egentligen är postivit laddat, när det lite kaotiskt omkring, kommer kreativiteten. Den finns inte där nu. Det är bara ett flytande, en längtan och dagar som kommer och dagar som går. Att bli uttråkad, kommer som ett brev på posten. Har inget att göra - hade velat dansa, sjunga, måla, laga middag för massa människor - men nej, rostar två skivor bröd, dricker en kopp te och gör ingenting! Här har bjudit hem folk till ostädat hus, smutsiga badrum och dammsugaren i ett hörn i vardagsrummet - och nu, dricker jag te ensam och tittar på mina blommor och luktar på mina ljus. Kanske får jag stöka till det lite, gömma Cillit Bang och min samling med mirakeltrasor i olika pasellfärger en för varje yta som kan putsas på. Men det vill jag inte, tycker det är så skönt med nyoljat golv, dammsugen hall och polerat kök och blir så arg på barnen som inte lägger saker på sin rätta plats. Då slår det mig att det bästa sättet för mig att skapa ett inre kaos, det blir att säga NEJ - inget ord påverkar så djupt, och egentligen ingår det i planen att bli självbestämmande, att det får vara slut på den eviga snällheten - NEJ, nej, nej - det blir mitt kaos för en tid.